hej

varenda gång jag fixar något,

blir det tillslut tråkigt.

det tråkar ut mig.

som du.

du är inte ens värd mina ord.

egentligen.

du sparkar på den som redan ligger.

och du vill kalla dig man.

du är så långt från att ens få kallas kille.

du äcklar mig.

du är död för mig.

precis,

DÖD.

syster och mosters favorit kom på besök igår.

vi käkade stuvade makaroner med falukorv.

gott som bara den.

hon hade även med sig en av världens bästa filmer.

sex and the city.

hur kan en film vara så underbart sagolik?

jag hatar att erkänna att jag är avundsjuk på något.

det tillhör inte min stil.

men när det gäller dom fyra kvinnorna.

jag skulle verkligen vilja ha ett sådan liv.

sen är jag sjuk såld på Mr Big.

jag undrar ibland vart mitt sådan liv försvann.

med kaffe och cigg i timmar,

bedövad lever i dagar,

skratt och gråt,

kärlek.

att jobba heltid är inget jag rekommenderar.

jag klara inte av det.

det är bara jobbet som gäller.

det finns inget som heter fritid,

en stund för mig själv.

en stund med mina vänner.

jag har tappat allt.

nästa år lämnar jag den här skiten.

jag ska försöka finna lyckan i sthlm.

där kan man iallafall ta en kaffe senare än sju.

idag ska jag fira ett förhållande.

ett så kallat "tre år från och till-förhållande".

jag ska klä upp mig från top till tå.

dricka ett glas vin som jag inte har gjort på,

en månad och en helg.

det kryper faktiskt lite i mig.

min lever kommer inte ens ihåg smaken av alkohol.

ska vara svart i kväll.

peace -

mot ljusare tider.

igår var jag och min älskade syster på stand-up.

helt jävla underbart.

längesen jag skrattade så mycket.

längesen jag skrattade ihop med syster.

det händer inte så mycket med vänskapskretsen nu för tiden.

den är en avlägsen närhet.

men,

den korta tiden med min syster,

var en förgylld,

magisk stund.

tårarna kom av en positiv sak för en gångskull.

men,

jag är nyförälskad,

låt mig presentera min nya man,

(tyvärr redan tagen),

men jag kan låtsas,

måns müller.

love.

verkligen.

han,

strålade,

han var spontan,

han fick mig att skratta från djupet,

han var helt,

helt underbar.

özz var sjuk bra,

soran sötast i världen,

björn, tyvärr igår överskattad.

men,

ni gjorde min stund i livet helt fantastiskt.

jag och syster efter sthlm live i gbg för några år sedan,

börjat finna ljus i stand-up.

så,

12 december ska jag och min man sammanstråla åter igen.

och jag lovar för er som bor i malmö,

ni kommer se blixtrar och dunder,

det kommer slå värme över hela stan.

sis får nöja sig med özz,

hon och persiska mattor,

det är något där emellan.

men vadå nöja sig med özz?

han är skit mysig,

dansar med härliga höfter,

och skorna glänser.

plus,

han är nyskild.

bara att le lite extra,

så är han nog inte sen med att dyka ner i hotellsängen.

sweet.

vet bara inte hur vi ska förklara för hotellpersonalen,

vart allt hår kommer ifrån,

för som sagt det är ju pälsdjur förbud på sviterna.

älskar dig syster.

                                      ---------------------------------------

tankar som blir till ord, varsågod.

var ska man finna lycka?

jag finner det då inte,

vet heller inte hur folk gör för att få fram den.

min stad,

gör mig helt tomt.

gatorna blir bara dystrare och ger med eko än igår.

mörkret kommer bara närmare mig för var minut som går.

och den enda saken som får mig stå säker på den blöta backen,

det får jag inte ens andas in.

men det skiter jag i.

för vad ska jag göra när min nerver går i hundraåttio?

 inte ens det dödliga vill vara kvar i mig.

känns som jag bara sitter fast och tiden tickar.

jag är tjugo år.

vad har jag åstakommit i mitt liv?

jag vet, jag har hela livet kvar.

men vad är det att skylla på?

ska jag ha den inställning så behöver jag ju inte skit.

kärlek.

vad fan är kärlek?

den lever bara i några månader.

tills man sen möter vardagen...

den slår som ett tjockt jag vet inte vad.

man skiter i hur man ser ut.

man beter sig värre än vad man egentligen är kapabel till.

och man sover till slut med kläder,

för vadå; man vet ju redan hur man ser ut och hur man känns.

spänning och passionen vet man inte ens vad det är.

vet inte vad som hänt.

vill inte att du tar i mig,

blir rastlös och tycker allt är ointressant.

men försöker,

jag lovar.

för jag vill ju,

du är ju trots allt min trygghet.

och vardagen vi hunnit springa ikapp,

trivs jag faktiskt ganska bra i,

med dig.

jag är mig själv.

jag är Felicia med dig.

det skulle vara så jobbigt att få börja om igen.

försöka vara den där perfekta,

som inte alls har några brister.

men du vet bättre.

och du har faktiskt lyckas tycka om mina brister.

och finner dom faktiskt kanske charmiga.

men varför du ställer till det för mig vet jag inte.

jag fattar verkligen inte varför.

hur kan man som person säga;

jag älskar dig Felicia av hela mitt hjärta.

och medvetet såra mig så hårt att jag tror att jag inte ska klara av att leva?

men det sägs ju att tiden läker alla sår.

men när såren läkt då?

ärren som bli av det,

det sägs det inget om.

man blir konstant påmind,

och det finns inget sätt att ta bort det på.

för det är inte fysiskt,

utan psykiskt.

och alla gånger du har sårat mig din fitta,

har mitt hjärta brustigt och krossats.

jag kan inte ens försöka att få ihop det längre.

för det för många bitar som fattas.

du fattar inte va?

nej du gör inte det,

och jag lovar dig,

det är inte ens värt att försöka sätta dig in i situationen,

för jag lovar dig;

du kommer aldrig fatta.

aldrig, aldrig, aldrig.

hur kan man hata en person man älskar?

slut med tankar,

slut med oss.

jag instämmer på "om du lämnade mig",

och inser att det inte gäller om för mig,

utan faktiskt att det är precis så för mig,

nu.